Mina älskade tvillingar har kommit i trotsåldern. Ja, ni vet, nu har jag två i trotsåldern, och med tvillingar blir det plötsligt dubbelt så trotsigt, dubbelt så många diskussioner, dubbelt av tålamod som krävs. Å ena sidan kämpar jag med tankarna om att det här är så bra, de måste bli självständiga, annars lär de sig inte att göra saker själva. Å andra sidan önskar man bara att barnen kom när man bad dem, klädde på sig när vi ska i väg, åt när vi äter och så vidare, och så vidare. Hjälp, hur gör man?
Men ibland händer det lite komiska saker, mitt i bedrövelsen. Som när den ena av mina tvillingar vill ha bananen skuren i mindre bitar. Hon är nöjd medan den andra slänger sig på golvet för att bananen är skuren i mindre bitar och ber mig foga ihop bananbitarna. Eller när den ena nöjd och glad vill gå ut medan den andra gråter och skriker för att hon inte vill gå ut och slänger kläderna i smutstvätten. Någon som känner igen sig? Den ena vill ha glass medan den andra gråter (verkligen storgråter) över att glassen är kall...!
Det är intensivt med barn, och i dubbel bemärkelse med två som vill olika saker. Ibland har man lust att ta en time-out. Kanske sälja sina barn på Blocket? Nä, jag skämtar! Det skulle jag aldrig göra, men lusten att göra det gör sig ibland påmind. För att inte känna mig ensam om min lust att sälja barnen på begagnatmarknaden, läser jag om hur andra familjer och mammor gör. Jag har hittat en blogg på nätet, om en mamma som har sju(!) barn, en sjubarnsmamma som är hur cool som helst. Det hjälper när jag känner mig utsliten, för hon lyckas balansera livet med sju barn. I dag är en sådan dag, när jag önskar mer balans i livet. Mina barn är det bästa som hänt mig, men i bland är det lite för bra, om man så säger. Underbart är kort. Tiden går fort och jag försöker njuta där emellan. Gör det du med!