När det kommer till barn, kommer vi in på ett minerat område. Skriver vi om barn, önskar vi att alla barn kunde få växa upp i en underbar miljö, med två goda föräldrar som gör allt för att deras barn ska ha det så bra som möjligt. Det är vad vi önskar oss. Ser vi på verkligheten, ser vi något annat. Vi ser att de flesta föräldrar är bra och goda föräldrar, men inte alla. Så långt är allt gott när vi ser på barnen till de goda och bra föräldrarna. Alla har brister, ingen är perfekt, och även de goda och bra föräldrarna har det. De har brister, men så länge de är måna om och ser till sina barns bästa, gör inte det så mycket att de har sina brister och skavanker.
Det är så mycket svårare när barn har föräldrar som inte kan, eller vill, möta sina barns behov och heller inte ser till barnets bästa. Och det är här det svåra kommer. Barn har ett alldeles för dålig rättssäkerhet i Sverige. I vårt land där vi tror att vi har en bred och omfattande rättssäkerhet för alla. Enligt bloggen http://www.riksbryggan.se kan man läsa:
Samhället har som skyldighet att erbjuda ett heltäckande rättsskydd för våra barn. Alla barn ska kunna känna att de litar på att såväl myndigheter som föräldrar står på deras sida närhelst de hamnar i en situation som involverar rättsväsendet. Detta är dock inte alltid fallet. Många barn faller genom skyddsnätet och det är dags att samhället börjar satsa mer resurser på att se till att varje barn får ett fullgott rättsskydd oavsett bakgrund.
Våra barn har rätt till samhällets skydd om de har föräldrar som utsätter dem för övergrepp, våld, hot om övergrepp och våld. De har rätt att få växa upp utan allt detta, de har rätt till skola, skydd och rätt till en bra barndom.